Dimma

När jag föreställde mig hur det skulle vara när vi mötte kattungarna önskade jag alltid att jag skulle slippa välja. Att jag skulle bli vald. Men jag visste att det bara sker i undantagsfall. Och jag visste ju i alla fall att jag inte skulle ha den vita kattungen. Två kvar att välja på. Handen på hjärtat - de blir troligtvis underbara livskamrater allihop.

Men sen satt jag där. Bestämde mig för att i rättvisans namn hälsa på den vita, och tog upp den i knät. Helt lugn vänder hon upp ansiktet mot mitt, sträcker sig för att komma lite närmare, och bara tittar på mig. Förtrollad av två blå ögon kapitulerar jag. Jag är vald.

Dimma, 8 veckor