Sökresultat

Årets första snö. Vinterns första riktiga snöfall. En värld full av istappar och djupa drivor. Det är också Dimmas första snö. Hon är fullständigt förvirrad. Ett dygns ymniga snöande har förändrat den värld hon har sett genom fönstren större delen av sitt liv. Jo då, fönstren är kalla, men hon sitter där ändå. Stirrar ut genom fönstret med nosen tryckt mot den kalla rutan. För vad är det som pågår? Som mest förunderligt blev det när måttligt övergående till vinande snöfallet i sin tur övergick i stora, tunga flingor som virvlade utanför. Vår vanligtvis värmesökande sphynx blev helt perplex. Var det månne några pyttesmå fåglar som flög omkring utanför? Och nu? Nu har hon retirerat till sin favorit-fåtölj, noga inbäddad i en filt. Inte ens svanstippen sticker ut. Perfekt väder ute för att vara inne. Företrädesvis under den där filten.

Det här blir vår sphynx Dimmas första jul. Hon är måttligt imponerad. Trots det hjälper hon till så gott hon kan. Jag började slå in julklappar för ett tag sen. Jag hann två paket, sen kom fröken Hjälpsam... "Inte saxen, Dimma!" Jag beslöt raskt att skjuta lite på inslagning, och började skära till papp för att göra kort. Annat rum, annat ljud, och väldigt mycket snabbare. Så snabbt att man klarar det utan en sphynx... nästan. Kanske kan hon känna lite julstämning ändå? Adventsstjärnorna glimmar i fönstren (lite högre i år) och den anpassade julgranen låtsas glimma lite den med. Husse och matte stressar runt över något kallat "julklappar", och när de talar gör de det numera på rim. Något händer helt klart, men vad? Till vår stora sorg blev det ingen traditionell gran i år. Bara tanken på Dimma och en fullt klädd julgran ensamma i samma rum får oss att börja hyperventilera. Julgranen offrades på Dimmas altare. Det är värt det många gånger om. Och det finns ju alternativ. Vi ordnade en gran, tyvärr kan den inte kläs, men den har sin plats i rummet. Och vi behöver inte oroa oss för att Dimma ska klättra i den. Eller äta upp den. För det är ju en nackdel med jul. Så mycket faror för våra djur. Levande ljus, giftiga blommor, choklad, russin till glöggen och alla dessa fantastiska snören. Glaskulor i granen? Här är det omöjligt. Dimma har redan slagit sönder en porslinsfigur, och den stod näst högst upp i bokhyllan. Det är fantastiskt hur lång en katt kan bli... Vi har kattsäkrat så gott vi kan. Hyacinten blev portad, men jul-chokladen kunde vi inte avstå. Man får bara vara lite extra noga med att aldrig, aldrig lämna katten ensam med chokladasken. Granen fick en stand-in, och sen har vi vår stora oro. Dimma älskar snören, och vi är extremt noga med att det inte finns några åtkomliga i lägenheten. Julklapparna är gömda tills dess att de ska öppnas. För att vara på den säkra sidan bytte jag ut presentsnöret mot en grövre variant av paracord i två-meters bitar. (Paracord var från början en fallskärmslina, otroligt stark och stryktålig. Min två-meters lina håller för 250 kg.) Naturligtvis får hon inte vara ensam med dem heller, men de är i alla fall lite mindre skadliga. Agria listar de farligaste sakerna på jul: Giftiga blommor Snören/glitter Levande ljus Julgranen Har du koll? Dan före dan före dan före dopparedagen. Låt då julstressen ebba ut. Låt julglädjen ta plats. Krama din katt. Speciellt det sista. God Jul önskar Dimma med familj

Vad menar du med att "det inte är en låda"? Vad är det egentligen med katter och papplådor? Vår sphynx Dimma fullkomligt älskar pappkartonger, oavsett form och storlek. Vill man göra henne glad så ställer man fram en tom papplåda åt henne, och hon sitter lyckligt i den och bara sitter. Fullt nöjd. Vill man göra husse och matte glad däremot så ställer man fram en klösbräda. Och hoppas på att katten fattar vinken. Vi har köpt klösbrädor till Dimma. Många. Hon tycks inte fatta vinken. Vi skruvade fast en på armstödet till soffan, där hon brukade klösa. Hon flyttade sig raskt två decimeter åt höger, och fortsatte klösa på soffan. Vi satte upp en på bokhyllan i köket. Hon fnös och ignorerade den stenhårt. Vi köpte en klösmatta som ligger på golvet. Hon föredrog att använda kortsidan av min säng. Vi tror på uppfostran med positiv förstärkning - vår katt blir inte bestraffad - så ingen vattenspruta. I ett sådant här fall kräver det en del uppfinningsrikedom, och kanske hade vi lite börjat att ge upp hoppet gällande klösandet. Upprepade försök att visa henne genom att klösa på brädan själva, lyfta henne till brädan när hon klöser någon annan stans, och ja, vi har till och med testat kattmynta. Nope. Så kommer då julen som den brukar, och när vi började sätta upp prydnader (väldigt högt upp i år) säger husse plötsligt: "Men, här ligger ju den gamla klösbrädan vi köpte till Dimma i våras." Det är en vågformad sak i hårdpapp och kartong. Skitlöjlig. Vi plockar i alla fall ner den från hyllan och lägger den på golvet. Dimma? Hon älskar den... Sensmoralen? Oavsett hur fiffig du tycker att du är, hur noga du väljer dina inköp och oavsett hur många klösbrädor du köper - det är alltid katten som väljer. Jag tänker göra lite reklam för den klösbräda som slutligen slog alla de andra, ifall det är någon som är intresserad. Vi köpte den på ZooPlus , men jag misstänker att det finns många liknande på marknaden. Det är trots allt antagligen den billigaste klösbräda du kan tillverka. Hos dem heter den " Vågen ", och just nu är priset 35:-.

Nu är det snart dags! Jag har slutat räkna dagar och börjat räkna timmar. Hon tassar närmare och närmare... Sa jag att jag är nervös? Om lite drygt ett dygn kommer hon till sitt nya hem för första gången. Vi kommer vara husse och matte åt en vild liten kattunge. (Jag måste påminna mig, av någon anledning tror jag alltid att hon kommer vara mycket större när hon kommer.) Med ansvaret för att sagda kattunge trivs i sitt hem, och blir lycklig med oss. Vi är beredda att vrida oss ut-och-in för att lyckas, beredda att alltid finnas där. Med kärlek. Massor av kärlek.

Idag har Dimma gjort något otroligt läskigt, livsfarligt och antagligen världens undergång. Fast... sen tog matte och husse hand om problemen. Tack och lov! Den första konfrontationen - utan förberedelse - var dock organiserad under all kritik. Matte förtjänar vartenda rivsår. Men vad var det som hände? Dimma hade - efter en inledande blind panik - dragit sig tillbaka längst in sovrummet, bara matte som kom och tittade lite. Fast det var ju lite spännande med vad som hände också... Sagt och gjort, mycket långsamt smög hon ut mot köket. Nätdörren var stängd. Bra. Spänd som en bågsträng stod hon där, stirrade på världens undergång och hoppade ut skinnet om någon rörde på sig i närheten. Efter ett tag bestämde hon sig för en taktisk - tillfällig - reträtt. Då stängde matte dörren till sovrummet, men hon kunde avlägset höra hur "kattastrofen" förflyttades ut ur lägenheten. Tystnad. Matte öppnar dörren igen. Mycket, mycket långsamt närmar hon sig köket... Den stora "kattastrofen"? Jo, den såg ut så här: Lilla Curry är en glad och trevlig Papillion, mycket van vid katter och ett hjärta stort nog för varje ny person (eller katt) som hon möter. Hon var lycklig, och ville så gärna träffa den konstiga men söta lilla katten. Men nej. Vi försöker igen en annan dag; på var sin sida nätet från början den här gången! Först symfonin mot sphynx-tanten Babba , och nu paniken för Curry. Dimma har inga problem med andra människor som vi tar hit, så det känns inte som att hon är otrygg eller rädd. Andra djur däremot verkar vara en svårighet. Vi fortsätter försöka, lugnt och sakta, helt på Dimmas villkor. Äventyr är trevligt, men de ska vara spännande, inte läskiga. Och förhoppningsvis leder de vår sphynx till ännu större - och roligare - äventyr. Lekkamrater är stimulerande på så många plan, och vi önskar att Dimma ska få uppleva detta. Så småningom. Det är ingen brådska.

Dimma gillar inte att bada. Alls. Förhoppningen om en glatt badande sphynx grusades raskt. Vi började fundera om vi kunde göra något annorlunda. Duschmunstycket är oftast en ondskefull orm, och att ösa vatten över henne urartar i en konsert av olyckliga skrik. (Japp, till skillnad från att jama kan hon också skrika.) Att bada en tjutande katt är inte ett dugg kul. Men sen, förra gången vi badade så verkade hon lite torr. Jag tog en tvättlapp med olja och gned på henne. Det mesta av smutsen överfördes till tvättlappen. Så jag lade upp en plan. Du behöver: Mandelolja (eller liknande, en olja som är snäll mot huden) Aleppotvål Skumtvättlappar En sphynx Gör så här: Leta reda på katten. Tips! Tag med den till badrummet och stäng dörren. Häll ut 1-2 msk olja i händerna. Gnugga försiktigt ihop med händerna. Massera katten med oljan. Var noga med de ställen som är lite smutsigare. Fyll på olja då och då. Observera! En inoljad sphynx är likvärdig med en inoljad ål, så tappa inte taget. (Dimma tyckte faktiskt att det var ganska mysigt att bli masserad.) Blöt en tvättlapp ordentligt, och gnugga upp ordentligt med tvål. Tvätta katten med tvålen. Magi! Varje drag med tvättlappen lämnar en skinande ren yta! (Helt ok tyckte Dimma. Mage och "armhålor" var dock inte lika kul.) Och sen måste katten slutligen sköljas. Det går inte att komma ifrån. Vi öste katten med med ett halvliter-mått, och det var död och pina. Men kortvarigt den här gången. Ett fåtal protestjamande senare var det dags för handduken. Dimma drog en djup suck av lättnad. Över för denna gång! Vi fick vår nuvarande aleppotvål som gåva, men annars brukar vi handla på apotea . Vi har köpt mandelolja , aleppotvål (välj styrka efter tycke och smak) och skumtvättlappar .

...eller kanske på dagen. Men möttes gjorde de. Tant Babba Jag kanske ska backa lite. Vår kompis har en katt som heter Babba. Och vad mer är; en sphynx. Kompisen bor nära, så en dag tog han katten under armen och kom över. Vi var mycket förväntansfulla, Babba är 10 år och är bokstavligen tandlös. Hon är en lugn och harmonisk dam, och Dimma är en kattunge som naturligtvis visar respekt. Mhm. Babba hade bara klivit innanför dörren så började Dimma fräsa. Tant sphynx fräste tillbaka, till husses stora häpnad. Sen drog det igång. De fräste, morrade och jamade hotfullt. Länge. Dimma visade sig ha en alldeles fantastisk basröst. Minst en oktav under tant Babba. Sen kom vi på lösningen. Vi har en nät-dörr till köket, för att kunna hålla Dimma borta när det finns mat, spel eller varma plattor där. Vi satte Babba i köket, Dimma i hallen, och stängde nät-dörren. Det blev lite fräs, men det lugnade sig. Babba coolade ner totalt, gosade med husse och lekte lite med sin nya leksak. Hon gick avslappnat fram till nätet och tittade. Ibland kom Dimma fram och tittade, ibland låg hon under byrån och fräste. På det hela taget är vi nöjda, nästa gång blir det bättre. Och Babba kommer snart tillbaka igen. Jag tror faktiskt Dimma väntar på det också. Jag kan visst vara cool. När jag vill. Okej?

Att vår lilla katt älskar värme har vi konstaterat. Jag vet att sphynxar vill ha det varmt och mysigt, men jag vet inte om de alla utvidgar begreppet till "extremt varmt". Men som sagt, sommaren verkar vara Dimmas tid. Sitta i solen har varit en omtyckt vana, och idag var första dagen på länge som balkongdörren stod öppen dagtid. (Senaste tiden har dörren till balkongen - i söderläge - varit stängd på grund av värmen.) Idag har hon suttit där och njutit. Men det är ju en sak man måste tänka på när man har sphynx. Deras pälsfria, nakna hud är lika känslig för solen som vår. Så solskydd är att rekommendera. Bäst är kläder - som på barn - och det som sticker fram behöver solkräm i någon form. (När det gäller oss rekommenderar man hatt, men jag betvivlar att Dimma skulle samtycka.) Smörja tassarna kan debatteras. En katt slickar raskt bort den märkliga substansen på fem sekunder (vilken enligt mina efterforskningar inte är särskilt nyttig), men utan den ökar risken att bränna sig. Beslutet gällande smörja eller inte smörja din katt är ditt, och sen är det ju alltid vettigt att hålla koll på katten oavsett. Och avslutningsvis något viktigt; även om katten älskar sol gäller samma rekommendationer som för oss. Har man fysiskt solskydd och/eller kräm i någon form, så ska man fortfarande vara restriktiv med exponeringen. Avgränsade perioder i solen. Och ingen exponering den period när solen står som högst. Jag valde att skaffa solkräm i form av mousse till Dimma - det rekommenderar jag. Mycket lättare än en trögflytande, kladdig kräm, och definitivt bättre än att försöka fördela solskydd heltäckande på Dimmas öron med ett stift. Jag såg till att få en sol-mousse för barn; hög solskyddsfaktor på 50, lättapplicerad och utan någon störande doft. Jag kan inte rekommendera något specifikt märke - jag har för dålig erfarenhet - men det finns många märken att välja mellan. Dessutom köpte jag en salva/gel med aloe, om hon trots allt skulle bränna sig. Aloe är ett gammalt beprövat medel mot brännsår, och som bonus faktiskt ganska nyttigt. Bodyn som Dimma bär är perfekt. Den skyddar kropp, hals och ovandelen av frambenen. Hon hatar bodyn, men det kommer nog bli villkoret för att vistas i solen. När du smörjer; kom ihåg att öronen har två sidor, och glöm inte svansen! Jag rekommenderar inte specifikt det här märke, men så här ser Dimmas flaska ut, och hittills har jag varit nöjd. Oavsett om du är med eller utan sphynx - njut av solen, i den dos som passar dig. Året tickar på, snart är det Dimmas första höst, hennes första jul, första vinter och första födelsedag. Även om Dimma måste sluta solbada, så har hon mycket att se fram emot. Och en husse och matte som är med henne varje steg på vägen.

Kan ni tro det? Vår lilla snurpa har tagit steget från att räkna veckor och månader, till att nu räkna år. Nå ja. Ett halvt sådant i alla fall. För så gammal har hon blivit. Härom dagen insåg jag att hon inte längre är kattunge, utan en ganska ung ungkatt. Inte lika spretig, lite mer gänglig, men fortfarande klumpig. Fortfarande rusar hon genom lägenheten som en raket. Attackerar den onda hårborsten när jag borstar håret. Kommer hon vara så hela sitt liv? Eller kommer den lilla krumelur till sphynx hitta någon sorts värdighet? Jag är försiktigt tveksam, men jag antar att vi får se. Jag kommer älska henne oavsett vilket. Idag har hon varit hos veterinären. Rutinoperation. Kastrering. Vi har pratat med dem, och operationen gick bra. Om en timme är hon tillbaka hemma igen. Åh, denna längtan!

Det är varmt ute. Det är varmt inne. Det är ok med mig, jag lider inte av värme. Inte vår lilla sphynx heller, tydligen. Hon hoppar och busar och lever rövare som vanligt. Men när det närmar sig 38 grader på balkongen så blir till och med jag lite tveksam till att ha balkongdörren öppen. Katten? Hon ligger i det varmaste rummet, i söderfönstret, direkt innanför balkongen... Jag har sett både hundar och katter ligga och flämta vid mycket lägre temperaturer, men 30 grader är tydligen fina fisken för en sphynx. I alla fall om den heter Dimma. Jag lyfter henne till vattenfontänen lite då och då, men jag antar att katter dricker när de behöver. Till skillnad från vissa andra tvåbenta känner de instinktivt vad de behöver. Jag, jag tar ett glas vätskeersättning, och fortsätter påminna henne om vatten. Just in case.