Som två sphynxar mötas i natten

Lina Sörman
31 aug.
1 min läsning

...eller kanske på dagen. Men möttes gjorde de.

Jag kanske ska backa lite. Vår kompis har en katt som heter Babba. Och vad mer är; en sphynx. Kompisen bor nära, så en dag tog han katten under armen och kom över. Vi var mycket förväntansfulla, Babba är 10 år och är bokstavligen tandlös. Hon är en lugn och harmonisk dam, och Dimma är en kattunge som naturligtvis visar respekt. Mhm.

Babba hade bara klivit innanför dörren så började Dimma fräsa. Tant sphynx fräste tillbaka, till husses stora häpnad. Sen drog det igång. De fräste, morrade och jamade hotfullt. Länge. Dimma visade sig ha en alldeles fantastisk basröst. Minst en oktav under tant Babba.

Sen kom vi på lösningen. Vi har en nät-dörr till köket, för att kunna hålla Dimma borta när det finns mat, spel eller varma plattor där. Vi satte Babba i köket, Dimma i hallen, och stängde nät-dörren. Det blev lite fräs, men det lugnade sig. Babba coolade ner totalt, gosade med husse och lekte lite med sin nya leksak. Hon gick avslappnat fram till nätet och tittade. Ibland kom Dimma fram och tittade, ibland låg hon under byrån och fräste.

På det hela taget är vi nöjda, nästa gång blir det bättre. Och Babba kommer snart tillbaka igen. Jag tror faktiskt Dimma väntar på det också.