En sphynx och en hare

För det är så man säger, eller hur? Haren springer snabbt, och sphynxen tar det långsamt men vinner loppet. Jo då, så är det. För det har inte varit någon hare här på bloggen på senaste, orelaterade men distraherande händelser har hållit Dimmas krönikör från hennes blogg. Jag återkommer dock snart, och ger er små inblickar i hennes liv de senaste månaderna. För nog har Dimma varit på äventyr under våren, men det kommer senare. Och den som väntar på något gott...

Just nu börjar vår katt - vid ett år och tre månaders ålder - växa till sig. Hon är definitivt inte en fullvuxen mentalt, hon har fortfarande något av den klumpiga ung-katten över sig. Och ändå. Hon är lugnare och lite mer självständig. Att någon av oss går hemifrån är fortfarande inte uppskattat, och bästa platsen är fortfarande nerborrad i en filt på soffan, matte på ena sidan och husse på andra. Och visst händer det - ganska ofta, ska väl sägas - att hon ropar högt och förnärmat när vi inte är i samma rum som hon. Å andra sidan händer det mycket oftare än förr att hon bara rullar ihop sig och tar en catnap, alldeles på egen hand.

Det har inte blivit roligare att bada, kloklippning är fortfarande helt ok, och ve den husse eller matte som inte hörsammar klockan när det är dags för mat. Det mesta rullar på som vanligt. Ja, med undantag för hemliga strövtåg utanför hemmet, radikal ommöblering, vänskap med en nästan jämngammal människokompis och en alldeles speciell födelsedag. Hang in there - det kommer.