Så... en sphynx?

Alltså, jag skulle ju inte ha ett naken-djur. Ever. (Har du någonsin hållit i en nakenråtta? Som en påse deg med några pinnar i. Hu.) Jag menar, det har ju ingen päls! Vad är det för mening att köpa ett pälsdjur om det inte har päls?

Men sakta byggdes det upp en lista i mitt huvud:

• Nakenhunden Inez är ju både söt och trevlig. Och mysig att klappa.

• Naken är ju missvisande - de har bara en annan sorts päls.

• De är ju inte så snygga, i alla fall inte om man jämför med en vanlig katt. Men lite gulliga är de allt... 🧡

• Det generella temperamentet spränger alla gränser för vad jag någonsin sett eller upplevt hos ett djur. Vi passerade "social" för länge sen, vinkade adjö och styrde mot nya mål.

• Fler och fler vittnesmål från släkt och vänner trillar in, alla berättande om djur som var fantastiska, annorlunda, och hopplösa att motstå.

• De har fantastiska tår! (Det blir till att investera i haspar...)

• Ögonen sitter precis rätt, så estetiskt tilltalande form, och så vackra.

Sphynxen har inte päls som en katt. Den har inte temperament som en katt. Den har annorlunda behov av omvårdnad än en katt. Den jamar inte som en katt. Den har en annan kroppstemperatur än en katt. Den har annan fysiologi än en katt. Den har andra behov i livet än en katt.

Så. Vi vill inte köpa en katt. Vi vill köpa en sphynx.

Slutligen är det bara en sak kvar att säga. Vi väljer inte ett husdjur för att det ska vara gulligt att titta på. Det viktiga är att djuret har en livsstil och ett temperament som passar oss, och att vi kan erbjuda djuret det som behövs för ett lyckligt liv. Utseendet spelar mindre roll.

Och om det slutligen kommer en dag när jag står där med en viftande 3-månaders sphynx i famnen, och vet att den ska tillbringa sitt liv vid min sida... Det kommer att vara den vackraste kattungen i världen.